2014-10-27

Heja Pappa !

 Lilla tjejen börjar bli en van support och vet hur hon bäst hejar fram pappa, mamma eller syskonen.

I helgen gick höstmilen av stapeln i skogarna utanför Norrköping. Det är ett tufft lopp med mycket backar och genom skogen. Jag har själv inte sprungit utan detta lopp fick Fredrik springa och vi hejade på. Det va ju en riktigt skön dag igår så det va bara kul att vara support. Lilla tjejen kan det här nu och står och klappar och ropar - heja pappa, heja pappa. Och hon kan verkligen vara stolt över sin pappa som gör riktigt fina lopp. Detta loppet kom han på en 18 plats vilket är grymt då det är många bra löpare med. Så det är kul att heja på honom och självklart gör han oss stolta.

Och det är ganska skönt att ibland stå bredvid också och äta korv och njuta av att se löparna komma i mål. Man slipper den där spänningen som råder runt varje lopp och kan i stället njuta. Vi kom lite senare till loppet då vi skjutsat Frida till bussen innan. Hon åkte över lovet med sin mormor till Göteborg för att vara med sina kusiner. Och vad jag fick rapporterat till mig igår så har tjejerna lekt och haft jättekul igår kväll. Är så roligt att dom har så pass bra kontakt trotts att dom bor så långt ifrån varandra. Känns dock lite konstigt att Frida inte är hemma men det gör att jag får mer tid till dom andra. 

Och denna veckan har både barnen höstlov och Fredrik är ledig. Så det är full rulle här hemma och jag får snällt ägna min dag åt plugg i källaren. Tänkte plugga hemma i dag men sedan åker jag till skolan då det är svårt att koncentrera sig när dom anda är hemma. Jag hoppas dock bli klar fort i dag så jag hinner gå ut innan det blir mörkt. För det är ju numera mörkt redan från klockan 6. Jag ogillar verkligen denna vintertid och mörkret. Nu ska jag återgå till böckerna och ylla huvudet med ännu mera fakta.

 


2 kommentarer:

  1. Åh vad hon är sööööt!!!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Vilken sötnos! :-) Bra gjort av mannen din!
    Så tråkigt att läsa kommentaren hos mig om din pappa, jag beklagar... :-( Ja förstår vad du menar, min pappa var inte heller sig själv pga tumören och det var så jobbigt att se...
    skönt att slippa se dem lida men jösses så man saknar dem och velat haft dem här måååånga år till...
    Hoppas du haft en fin tisdag! Kram

    SvaraRadera