När löparskorna blev promenadskor

 

Ja så va det det här med träningen i mitt liv, det kom visst av sig.Och anledningen heter ond fot som bråkar med mig. Jag fick ont efter ett långpass för ca 1 månad sedan och har sedan dess haft ofrivillig löpvila. Jag har tränat annat och försökt att stretcha foten osv för att den ska må bättre. Men så tänkte jag känna av hur den mådde häromdagen och körde ett lugnt pass i terräng. Efter det fick jag åter igen jätteont och foten är svullen på sidan. Jag vet inte riktigt vad det är för fel för det känns inte riktigt som hälsporre. Men jag har en tid till min sjukgymnast nästa vecka och hoppas han kan ta en titt på den.

 Men jag är verkligen ledsen över att inte kunna springa och jag har tappat massor senaste månaden. Just löpningen har varit som ett ventilationshål för mig under all denna tid då jag mått dåligt och nu känns det som jag knappt får luft. Jag kan komma på mig själv med att tårarna rinner och jag får en sån där klump i magen. Det kanske låter konstigt att känna så starkt men det har varit stort för mig att kunna sätta mål och känna att jag faktiskt klarar av det. Och nu när jag inte gör det så blir det lite motsatt effekt. 

Jag har försökt att hitta på lite nytt medans foten kurerar men nu gick mitt gymkort ut. Och då nyckelgym som  jag tränar på vägrar ansluta sig till wellnet så jag kan använda mitt friskvårdsbidrag blir det lite för dyrt för mig att förnya. Så nu står jag även utan gym och och jag tappar både motivation och lust. I dag har jag i alla fall kommit ut på en 6 km pw och körde lite styrka hemma efter det. Det är ju ingen dålig träning men jag tycker inte det är så kul. Ännu har jag ju cyklingen också men det är inte heller samma sak utan mer en annan sak. Och jag är ju lite begränsad då jag har mina andra bekymmer som gör att jag inte kan träna allt.

Jag hoppas verkligen att jag snart hittar något som hjälper min onda fot eller en ny träningsform som jag klarar av och som jag gillar. För jag vill så gärna känna mig sådär på g igen. Känna att jag kan sätta mål och nå dom. Känna mig stolt och nöjd över det jag gör och inte bara misslyckad. Det där med träning ska ju vara nyttigt och inte bara ge en massa ont. Gnälligt inlägg men ibland känns det bara tungt att ta sig fram. Och har man som jag fått kämpa mot övervikt och dålig kondis hela livet så vill man inte tappa fokus.