Vikbovarvet

  

Äntligen va det dax för ett lopp igen och jag kände mig ihop med 2 av barnen taggad när lördagen kom. För denna gången skulle 2 i familjen göra premiär på att ställa upp på lopp. Mathilda va först ut och skulle springa sitt första lopp på 700 meter vilket är långt för dom små benen. Innan det började va hon extrauppspelt och skuttade runt. Sedan vadet dax för start och hon ställde sig på startlinjen ihop med dom andra barnen. Jag trodde inte hon skulle våga stå där själv men det gick bra. Sedan när starten gick va hon lite avvaktande innan hon sprang iväg ihop med pappa som sällskap. Och hon sprang nästan hela vägen runt. När hon närmade sig mål så vadet med sammanbiten min som hon spurtade in. Så kul att se hur kul hon tyckte det va och glädjen att klara av rundan och få medalj. Eftersom hon va en av dom minsta och enligt mamma den sötaste löparen fick hon göra 2 intervjuer av tidningen efter. Så nu har hon även blivit kändis i tidningen. Tror hon kommer gå i sin pappas fotspår och börja springa om några år. 

Sedan va det dax för mig och Pontus att starta. Vi valde att cykla den långa distansen som va 42 km (visade sig va 43 km ). Och Pontus va väldigt peppad inför sitt första lopp. Det är svårt att veta hur långt 42 km är innan man tagit sig runt så han började ganska hårt, han va ju liksom ganska peppad. Men efter en stund kände han av det i benen och han lyssnade på mamma då jag sa att vi skulle ta det lugnt och låta benen bli varma. Sedan körde vi på i ett bra tempo och stannade på nästan alla kontroller som bjöd på godsaker. Loppet gick på Vikbolandet och man fick cykla in till div gårdar som bjöd på lokalproducerade produkter. Bla en strutsgård och en kalkongård besökte vi och strutsarna va man ju tvungen att titta närmare på. men annars försökte vi att inte stanna för mycket då vi innan satt upp målet att köra under 2:30. 

Det va vackert väder och jättefin natur så det blev en njutbar tur. Men det va lite backigare än vi räknat med och Pontus blev mör i benen efter ca halva vägen. Men han kämpade på jättebra och jag är grymt stolt över honom. Vi passerade målet efter 43 km på tiden 2:23 vilket gjorde att vi även klarade det tidsmål vi hade. I mål fick vi en rapsolja från ett lokalt företag i stället för medalj och en massa gott att äta. Detta va ett trevligt och välplanerat lopp som jag gärna gör igen och jag tror även Pontus är sugen att köra igen. Nu är jag nöjd över min egen tur och riktigt stolt över mina barn.