Ostadig

Känner mig som ett rangligt torn som kan rasa bara man petar på det

Hjälp vad mycket känslor jag har i kroppen just nu. Jag känner mig nästan som schizofren som hittar på saker för det händer så mycket stora saker omkring mig just nu som är svåra att förstå. Och allt detta händer i en mix av glädje och sorg som gör hela mig helt ostadig. jag har ju dels dom saker som hänt runt jul som hänger över mig och ger en stor sorg.  Jag har ställt ett ultimatum till en person som står mig nära då denna valt alkohol framför familj. Mitt ultimatum är att personen tar vård och sedan är jag beredd att ta en ursäkt. Men tydligen va varken jag eller mina barn värda det utan alkoholen är fortfarande nr 1. Och det är klart att det känns i hjärtat när man inte är värd mer. 

Jag har även personer som "bråkar" med mig och det suger så mycket energi. Jag känner att jag inte alls har varken tid eller lust heller att ta tag i problemet även om jag borde det. Men det är komplicerat och ena jag känner att Nej dom ska inte få glädjen över att vinna men när man har mycket omkring sig är det svårt att vara stark och stå stadigt så att säga. Jag vet inte vad jag gjort men tydligen stör jag dessa personer som då väljer att göra min vardag lite jobbigare. Trist och tråkigt helt enkelt. 

Sedan har vi våran nära anhörig som just nu mår sämre och sämre i sin cancer. Jag har konstant en oro i kroppen och sorg över det som väntar. Jag vill inte skriva mer om det här men det är självklart en stor sorg just nu och alla är ledsna att detta händer. Just nu skulle jag verkligen behöva ha det stabilt på dom områdena jag skrev om ovan. För har man ett gott socialt nätverk omkring sig så är det lite lättare att också hantera denna sorg. I stället behöver jag oroa mig över det också. 

Så mitt i allt tråkigt finns allt det fina. Jag har en underbar familj som jag älskar och vi har det just nu väldigt harmoniskt. Vilket är ganska svårt att ha i en familj med mycket hormoner, trotts och det faktum att mina stora barn har delat boende vilket en längre tid vart jobbigt för dom. Dom har önskat mer tid hos sin pappa och nu har vi fått till så det är möjligt. Allt detta gör att vi just nu har en skön harmoni i familjen. Jag har et nytt hus som jag älskar och som just nu överraskar med att ge nya blommor. Är en fin trädgård med mycket växter och jag ser fram emot att sa allt. Så är det ca 50 dagar kvar tills vi gifter oss och det ser jag ju fram till. 

Men det är en konstig mix i kroppen av känslor som jag känner att jag inte riktigt hanterar. Jag kan helt plötsligt gråta för att senare skratta. Och blir jag för nervös eller stressad så får jag ju även mer ont så jag måste försöka att hantera kroppen också. Jag är tyvärr även en tänkare vilket förmodligen inte gör saken bättre. Så även min blogg kommer nog spegla mina känslor. En dag är en bra dag och en annan dag är det jobbigt.