Att våga säga förlåt...

Äntligen har jag ett eget Magnolia träd i trädgården.  

Fredag igen och denna fredag blev jag och barnen själva hemma då mannen fick sin svensexa. Jag har ju självklart vetat om det men jag tror inte att jag avslöjat mig. Jag vet däremot inte riktigt vad dom ska göra och visst är man lite nervös över vad han råkar ut för. Har hittills fått se en snygg bild på honom som fick mig att skratta högt. Tror han får en jättekul dag och jag får en mysig dag med barnen. 

Vi har just poppat popcorn och ska sätta oss och mysa i soffan men först ville jag skriva av mig lite. Jag har tänkt mycket på livet sista tiden och ännu en händelse fick mig att tänka ännu mer. Vi vet vad vi har i dag men vi vet inte hur dagen ser ut i morgon och det är nu man ska leva. Jag försöker att tänka på det varje dag och uppskatta mina dagar. Men visst glömmer man bort det ibland och det är väl bra också för man kan ju inte gå och oroa sig. Alla tankar har fått mig att faktiskt vekna lite och i dag gjorde jag något jag tänkt länge men inte riktigt vågat. Jag har en nära "bekant" som jag kommit på kant med och som jag inte pratat med på länge. Vi hälsar inte ens när vi ses ute utan man tittar ner och går förbi. Jag är nog ganska långsint och envis men i dag skrev jag ett mess och sa förlåt. Nu känns det faktiskt lite bättre och man borde kanske lära sig själv lite hyfs ibland.

Så nu får jag börja min helg med en lite bättre känsla i magen och med en massa pirr. Detta är helgen som är lite lugnet före stormen för på måndag börjar allt som ska göras inför lördagen. Sambon lär väl inte vara så aktiv i morgon så jag och barnen har planerat att göra något och låta honom vila ( såvida han inte vill med ). Vi vacklar lite vad vi tänkt göra utan tar det lite som det kommer och bara njuter. Och att bara sitta i trädgården nu räcker ju för att man ska må bra. 

Kram till er alla och ha en fin fredag