Känslomässigt kaos

Min kropp är i uppror och det råder ett känslomässigt kaos i kroppen. Jag har fått så många mentala käftsmällar sista veckorna så jag är helt omtöcknad. Ändå kör jag på , står upprätt och stark och betar av problemen systematiskt ett efter ett. Jag har under åren fått lära mig att hantera problem. Och nu är det dom jag håller mest kära som har det jobbigt. Jag måste vara stark och finnas där för dom. Föra deras talan och vara deras ankare i livet . Det är inte alls lätt när man själv är mitt uppe i nytt jobb och annat som tar min tid och ork. Ni vet när man känner att man inte räcker till så känner jag gånger 4.  

Men hur gör man när man känner att man inte räcker till för alla som behöver ens uppmärksamhet. Jag har börjat sålla, sålla bort negativa saker och människor. Personer som inte ger mig ett dugg tillbaka både rent sakligt men även mental lägger jag inte energi på. Jag har haft personer i min närhet som mest tar och tar men som inte ger ett dugg av sig själv tex. Den personen tänker jag inte lägga energi på och hon har hamnat långt ner på min prio lista. För det är inte bara det man gör som räknas utan även det man inte gör. Och har du personer som mest vill ta energi så ta bort dom. 

En sak som jag länge tyckt varit jättejobbig är det här med barn, när är man klar . Efter mina stora barn kände jag mig helt klar och skulle absolut inte ha flera barn. Men sedan ville livet något annat och vi fick vår minsta lilla tjej som gett så mycket glädje. Jag har älskat att vara småbarnsmamma och njutit av denna lilla tös. Och kände direkt efter att nej jag va inte alls färdig med småbarnslivet och hade gärna fått ett syskon till Mathilda. men det ville inte Fredrik för han tyckte vi va klara. Opps så fel det blev då. Ju mer han sa nej destå mer kände min kropp att jag inte va färdig. Så när nära vänner blev gravida satt jag hemma och grät och kunde inte glädjas alls med dom. Jag ville inte se eller höra någonting om deras graviditeter. Men en nära vän till mig blev gravid och hon visste hur jag kände så jag kunde sitta och gråta med henne samtidigt som hon pratade om sin graviditet. Jag fick vara en del av hennes graviditet och det hjälpte mig massor. Men ännu känns det helt fel att ta klivet och säga att nu är jag klar även om jag vet om att så är läget. En stor sorg finns i mitt hjärta att inte få uppleva det igen och en stor glädje finns över att jag har fått 3 friska fina barn. 

Jag fick träffa denna lilla kille häromdagen och då kom längtan upp igen. Men nu kan jag glädjas med mina vänner och jag vet att det är dax för en ny tid i livet.