Race rapport - Lidingö tjejlopp

Min fina medalj från Lidingö tjejlopp 

I går steg jag och familjen upp jättetidigt för att äta en stadig frukost och åka mot Lidingö. Vi valde att vara ute i mycket god tid då man aldrig vet hur trafiken i Stockholm är. Men det flöt på bra och vi kom fram i god tid för att hinna hämta nummerlapp, gå på mässan, äta lite förbereda sig inför loppet. Jag va mest nervös över min startgrupp då jag kände att jag kanske hamnat helt fel, eliten startade i samma grupp fast längst fram. Lidingö bjöd på solsken men det blåste lite så det va svårt att bestämma sig vilka kläder jag skulle springa i. Men valde t-shirt och korta byxor vilket va rätt eller tom lite varmt.

Jag började värma upp ca 1 timme före start och varvade uppvärmning med att köa till toaletten. Jag blir alltid kissnödig flera ggr innan start vilket inte är så smidigt då det brukar vara långa köer. Men jag lyckades hinna med 2 besök och sedan kunde jag jogga till start för att värma upp med dom andra. Jag såg ganska snart att det va ett blandat gäng även i startgrupp 1 så det kändes skönt. Och det va mentalt skönt att starta tidigt så man hade många bakom sig.

Starten gick och efter bara 200 meter kom första backen och därmed blev det flaskhals och stopp. Tyvärr hamnade jag fel i början då jag blygsamt ställt mig långt bak. Det va synd för där förlorade jag nog någon minut av att vänta på att få komma fram. Men efter backen blev det genast glesare och jag kom in i en skön lunk. Jag hade bestämt mig för att ta det lugnt under detta lopp och njuta av stämningen och mina med löpare. Och så har jag ju min fot som inte mår riktigt bra ännu och jag ville inte riskera att stuka till den igen.

Det visade sig vara mer än en backe under detta lopp , det fortsatte i samma stil hela vägen med backar upp upp upp. Men det kändes ändå helt ok tills efter 5 km då Aborrbacken kom, det va som att springa upp för Yxbacken ( ni som bor i Östergötland vet vad jag menar ) mitt i och jag tog helt slut. Blev tvungen att gå uppför och sedan kom jag inte igång igen efter. det tog säkert 1 km innan jag kunde springa ok igen. är nog min akilleshäl att om jag stannar så kommer jag inte igång.

Nu kändes det tungt men jag fick draghjälp av en tjej som kände likadant. Vi sprang ihop dom sista km och hjälpte varandra vilket kändes skönt. Insåg dock att tiden inte alls va vad jag hoppats på och det drar ju ner humöret lite.Men efter 10 riktigt jobbiga och kuperade km passerade jag dock mål på 1 timme 5 minuter och 48 sekunder och kunde nöjd konstatera att nu va min Tjejklassiker resa klar och jag lyckades. Kände mig glad men ändå va det lite konstig känsla, som jaha nu va det gjort. Men visst är jag glad och jag är nöjd över min tid även om jag önskar jag hållit lite bättre. Men nu vet jag ju vad jag ska öva på om jag gör det igen.

Tror dock inte att det blir något tjejlopp mer då jag är grymt besviken på stämningen. Detta är nog det minst peppande lopp jag gjort och jag tror det beror på att det enbart är tjejer. Tjejer gör ofta saker 2 och 2 eller i en grupp och sedan pratar man inte med någon annan. Under loppet stoppar man öronen med musik och har gärna inte några samtal med folk man inte känner. Så är många och det är trist. Sedan finns det undantag och dom är superhärliga och peppande. Själv älskar jag att möta nya människor och pratar med alla men jag får tyvärr ofta sura miner tillbaka bara för att jag pratar. Så jag är lite glad att denna tjejklassiker är gjord så jag framöver kan hålla mig i mixade tävlingar.