Förbereder mig

 

Löparkläder, reflexväst, pannlampa och massor av energi kommer att behövas inför kommande löplopp som jag anmält mig till. Och ja en hel del jävlaranamma kan jag nog behöva också.

Jag har anmält mig till ett lopp som gör mig lite nervös för det kommer dels gå i mörkret vilket både är mysigt men lite skrämmande så här i halloweentider. Jag skriver lite mer om det när det är över men just nu pirrar det i magen både av nervositet inför det och att jag själv ska åka tåg söderut där det går. Jag är verkligen inte berest och får resfeber bara av att åka tåg inom Sverige. Tror det beror på att när jag va liten och åkte tåg så va jag så rädd för att gå mellan vagnarna och trodde jag skulle ramla ner på spåret. Det borde jag nog klara av att undvika nu tycker man men det är ändå pirrigt.

Fast först väntar en skoldag och redovisning står på schemat i morgon. Igår ramlade helt plötsligt en av polletterna ner och en sak jag länge tyckt varit svår va helt plötsligt självklar, sådant är otroligt skönt. Är så härlig stämning på min skola och man blir så glad av att vara där. Den glädjen hoppas jag kunna föra vidare till mitt jobb sedan. I dag när jag kom va skolan nedsläckt och det va fullt av spindelnät, ljuslyktor, skelett osv och på lärarrummet satt 2 av lärarna utklädda i en ruskig dräkt och bjöd på godis. Så klockan 8 i morse började jag dagen med att skratta högt och det va så jäkla skönt att börja dagen så. Mer skratt åt folket säger jag bara. Jag hoppas verkligen att jag hittar samma glädje i mitt jobb sedan.

Annars har jag inte ägnat någon tid till halloween då jag åker bort och barnen åker bort. Däremot har jag varit och gjort fint på min pappas grav och tänt ljus. Det är en skön känsla att gå till graven och göra det fint. Är precis som att han lever vidare när jag är där och pysslar. Inte för att han någonsin kommer försvinna i mina tankar men det känns ändå skönt. Och sedan vill jag ju självklart att hans grav ska hållas fin. I dagarna har det varit mycket prat om människor som lämnat jorden för tidigt dels genom Cancergalan, Kim Anderssons och Klas Ingessons bortgång och andra tråkigheter. Och det gör ont i hjärtat att livet ska vara så kort för vissa. Men vi har livet till låns och jag har tänkt till många gånger den sista tiden att jag måste stanna upp lite och vara i nuet. Är så lätt att flyga iväg och ta ut saker i förväg och missa vad som händer här och nu. Men jag ska bättra mig och jag ska ta till vara på dagarna mera för pappas skull och för alla andra som inte har samma möjlighet. Tycker ni ska ta och göra samma sak.

Kram från mig