Let it snow

Mathilda fick skidor av kusinerna i Göteborg 

när vi va där i våras och har sedan dess längtat efter snön.

 Nu fick hon äntligen prova skidorna.

Äntligen kom snön och alla va glad här hemma när dom vaknade och såg hur mycket snö vi fått. Ja det är ju inga mängder men tillräckligt för att kunna vara ute och prova skidorna , bygga snöfigurer osv. Och det är skönt att slippa tvinga ut barnen som efter detta lovet är helt förslöade. Tyvärr har inte mamman i huset orkat att aktivera dom och jag tycker ju egentligen inte att det ska behövas men med 2 tonåringar i huset så måste man vist släpa iväg dom. Så jag släpade faktiskt iväg dom ( eller mest mig ) till badhuset häromdagen och det gjorde nog alla gott. 

Nu har dom stora åkt till sin pappa och Mathilda är på dagis. Själv måste jag ta dag i dom där jobbiga bitarna efter helgens tråkigheter. Samtal med myndigheter osv. Jag som knappt orkar kliva upp på morgonen tvingar mig själv att göra saker för att förhoppningsvis snart vara mer klar i huvudet. Jag har även fått med mig min kompis på promenad några gånger och det har varit skönt både för kropp och knopp. I morgon väntar ett besök till doktorn igen dels för att prata om min onda kropp men även prata om saken som hänt och min sjukskrivning. Jag är så kluven för jag vill verkligen jobba men jag orkar helt enkelt inte just nu. Det dåliga samvetet både för familjen och för arbetet mal och mal men jag måste sätta fokus mig först. 

Jag är bara så glad att jag har min familj och dom vänner jag har som stöttar mig. Och man kan ju inte annat än att bli glad när man ser lilla tjejen första gånger på skidor. Hon fattade tekniken ganska fort och man inser att all hennes tid med mamma och pappa på träning satt spår. Förhoppningsvis kommer hon att gilla kanske skidåkning i framtiden och jag får möjlighet att följa med henne på träningar osv. Det är det man måste fokusera på och det är det som fyller hela mitt hjärta med glädje. 

Så låt det gärna snöa ännu mer så kanske tom jag kommer upp på skidorna i år.