Orden räcker inte till ibland

Lite blåbärsris från skogen intill gör tulpanbuketten ännu vackrare. 

Det är så mysigt att handla hem färska

 blommor till helgen och göra extra fint 

Veckan har gått i en rasande fart och jag har inte hunnit få någon fredags känsla ännu. Men å andra sidan har jag mest en olustig känsla av tomhet och maktlöshet. Vi har en nära anhörig som drabbats av det som vi fruktar mest , cancer. Bara ordet får en att känna obehag. Hon har under en tid gått på behandlingar osv men nu har det blivit värre och tillstött komplikationer som inte alls ser bra ut. Jag mår mest illa av tanken vad som kan hända och orden räcker inte till alls.Jag vill mest krama om och säga att allt blir bra men tyvärr kan jag ju inte lova något sådant. Vad  säger man och hur är man när någon är sjuk, jag vet inte och jag är ledsen långt in i själen över det som händer just nu. Maktlöshet är det enda ord jag har som kan beskriva hur jag känner. Hoppet att allt kommer gå bra finns där och jag önskar med hela mitt hjärta att sjukdomen lämnar hennes kropp och ger henne styrkan tillbaka.

Men livet rullar på även om detta påverkar våran vardag mycket, i tankarna finns det alltid. Men barnen, jobbet, träning osv fortsätter och jag har fått något i kroppen som gör mig matt. Sitter i bihålorna och trycker. Jag har jobbat på men har fått ta både neseril och alvedon för att orka. Och denna veckan har träningen fått vila. Men jag känner mig direkt obekväm i kroppen och lat även om jag vet att det gör mig stark att vila mig frisk. Fast i dag ska jag byta om och köra lite Yoga hemma för att röra lite på mig. Innan vi intar soffläge och fredagsmyser. Jag är så lycklig över den familj jag har fått och slås varje dag över hur kär jag är i min sambo. Jag har så mycket att vara tacksam över och njuter av all tid ihop som vi har. Så soffmys får bli dagens positiva bost och sedan hoppas jag förkylningen vill ge med sig.

Kram på er och va rädda om varandra, vi vet inte vad som väntar under morgondagen <3