Känslosamt

Dessa tittade fram i min gräsmatta

 och skvallrar om att våren är på gång.

Det här inlägget är jättesvårt att skriva för det känns som att om jag bara låter bli att skriva det så finns det inte. Men riktigt så lätt är det inte att få detta att försvinna. Jag önskar dock av hela mitt hjärta att det kunde vara det. Just nu är det ett stort kaos av känslor i min kropp. Känslor som ingen egentligen borde få känna men som jag inte slipper undan. Våren närmar sig och man börjar att känna sig lättare och gladare i kroppen. Vårat bröllop närmar sig och vi är inne på slut planeringen inför den dagen som ska vara en av dom lyckligaste dagarna i mitt liv. Jag har fått hem min ring och längtar tills jag får använda den. Alla papper är klara, maten, musiken, planering med präst osv och jag borde bubbla av glädje och det gör jag delvis.

Halva jag är jättelycklig över det som ska komma och halva jag gråter av sorg. En nära i familjen har drabbats av det som vi fruktar mest, det vi inte kan hantera och det vi alla önskar vi slapp. Bara ordet får en att må dåligt och känna obehag, cancer. Vi visste om det redan när vi skickade ut våra inbjudningar men inte var det skulle sluta. Vi tänkte att vi kanske kunde glädja lite i det jobbiga och hon skulle ju självklart må bättre när det väl va dax. I stället har man nu avslutat alla behandlingar och vi kan bara vänta. Vänta på att cancern ska vinna över henne. Det finns inget mer man kan göra och man vill mest åka in till lassaretet och skaka om varenda läkare. Gör något snälla ! Men jag vet att dom inte kan . Jag vet att ingen kan göra något och vad jag än vill göra så står detta utanför min makt. 

Personens önskan är att vi gifter oss som vi tänkt och jag tänker absolut göra det hon önskar. Men hur ska jag kunna glädja mig åt allt och samtidigt leva med denna ständiga sorg över att denna person är så sjuk. Det är ett stort kaos av känslor inom mig och ena sekunden ler jag åt våren, barnen, min fina klänning osv . Och nästa sekund gråter jag över att någon som jag tycker så mycket om inte får vara med. Men som hon säger, på något sätt kommer hon att vara med och då är det fan min skyldighet att känna glädje,just för att jag kan. 

Just nu kan jag bara skrika högt och från hela mitt hjärta

FUCK CANCER !!!!