Vansbro

Fredag och dagen va kommen.... 

Det va ter dax att kliva i den mörka kalla älven och simma 1,5 km i Vansbroälven,500 meter längre än sist för att kunna gå vidare med min klassiker. När jag simmade tjejdistansen va det strömt, kallt och riktigt obehagligt i början. Att jag även detta år inte hunnit träna så mycket gör inte saken bättre. Det är stor skillnad att simma i öppet vatten än i simhall och det är obehagligt med våtdräkt när man inte är van vid den. Den trycker i halsen och man kan få känslan att inte kunna andas. Så med det i bakhuvudet gav jag mig iväg från Kolmården ihop med 2 tjejkompisar.

Väl i Vansbro va det strålande solsken och en bra stämning. Vattnet låg stiltje och det va 17 grader i älven. Enligt arrangörerna va det inte heller strömt vilket kan vara en nackdel också då man inte kan flyta med första biten då man kör medströms men i mina öron lät det bara positivt. Min ena kompis startade 40 minuter innan mig och hon är som en fisk i vattnet så detta va inget som gjorde henne nervös, hon körde loppet riktigt bra. Min andra kompis skulle köra 3 km så det blev jag själv i startfållan med den där olustiga känslan i kroppen. Men jag kollade runt och hittade en ensam tjej som jag började prata med och tiden gick. När vi väl släpptes fram till start försvann all nervositet och jag klev bara i. 

Vattnet va riktigt skönt och det kändes väldigt bra. Visst är det lite konstigt att veta att man inte kan stanna hur som helst. I början är det bara rep och funktionärer i båtar och inte så lätt att bara kliva av. Men när bryggorna börjar så känns det lugnt och tryggt. 1,5 km i vatten är långt och framförallt om man inte tränat men jag kände mig lugn nästan hela tiden. Lite kallsupar och trötthet infann sig stundvis men däremellan va det bara en skön simtur.

Fick självklart blodad tand och lovade mig själv att även klara av 3 km framöver. Men då ska jag träna lite innan för det är kännbart nu efter och det är roligare att köra. ja ärligt tror jag inte jag klarar 3 km otränad för det är långt. Och alla som vågar och kör är värda all kredd för det är en mycket speciell känsla att köra i öppet vatten om man inte är van. Jag är stolt över mig själv och har nu gjort halva delen av halvklassikern. Nu blickar jag framåt mot Lidingöloppet och det ska bli en hel del löpträning för mig framöver.