Att få vara med

Lycka är att få ha en stora syster som man får vara med och leka med . 

Här får Mathilda vara Fridas assistent när dom leker tandläkare

 och Mathilda är supernöjd med den rollen .  

Det är onekligen lättare med en bebis i huset 

när man har syskon som kan hjälpa . 

Och både Frida och Pontus leker gärna en stund med Mathilda .

Ja vara med eller känna sig behövd vill väll alla , både barn och vuxna . Och just nu känner jag mig minst sagt ledsen över att jag fortfarande efter ca 8 veckor inte blivit erbjuden 1 enda tur att jobba . Inte för att jag gärna vill jobba utan för att jag behöver dryga ut mina dagar lite och få lite extra i plånboken . Och visst blir man ledsen när man "glöms " bort . Som tur är har jag förmågan att först bli ledsen och sedan komma igen och göra något bra av det . Förhoppningsvis kommer det något bra även ur detta .

Jag känner mig överlag lite ur balans . Jag vet inte riktigt vad jag vill och ser inte framåt alls. Jag tycker det har varit så underbart att få vara hemma men det lider mot sitt slut . Och att då tänka på ett arbete som jag inte alls längtar till känns tungt .  Att min vikt står helt still och att jag kommit ur spår med träningen känns inte heller kul . Jag står liksom bara och stampar men känner att jag vill komma vidare . Någon som känner igen sig ?

Jag vet ändå innerst inne att jag är stark och att jag har karaktären att göra det jag vill och nå dit jag vill .  Jag måste bara komma på rätt avsatts för att ta språnget .Komma bort från den där känslan av att inte lyckas eller vara behövd. 

Jag når snart dit men just nu känns det sådär oktober jobbigt . Och jag tror många kan känna igen sig i den känslan just nu .  Tur jag har min underbara familj och mina fina vänner att få kraft ifrån .