I morgon är ju tanken att jag ska springa mitt första 10 km lopp och det kommer ju gå åt skogen om det känns såhär . Men jag vilar mig i för jag och hoppas på att turen vänder. För visst borde det snart vara min tur att ha lite medvind i livet .
Känns verkligen som jag ständigt och jämt kämpar uppför . Som att jag verkligen får slita för att nå mina mål och så när jag nästan är framme så snubblar jag på mållinjen . Frustrerande och jättejobbigt för självförtroendet som får sig en törn gång på gång .
Tror dom flesta känner igen sig i den känslan men just nu har ( hade ) jag så mycket vilja att förändra och förbättra vissa delar i livet och så gick det inte alls som jag ville . Förutom att detta huvud inte hänger med så kom jag inte in på någon skola och måste förlika mig med tanken att jobba kvar på mitt nuvarande jobb. Jag har misslyckats i mina mål med kroppen och hälsan osv osv .
Mycket gnäll en dag som denna men jag lovar det blir bättre en annan dag . Och med världens bästa familj går det helt klart mycket fortare att ta nya tag .
Lånat bilden då min dator fortfarande står still ,
har ju inte haft någon tur med den heller :(

Så är det ibland... Då får man gnälla av sig, dra täcket över huvudet eller ställa sig i skogen och skrika rakt ut eller vad det nu kan vara som hjälper en att komma igen med nya krafter.
SvaraRaderaHåller tummarna att du känner dig i form för att springa imorgon!
Hoppas den försvinner snart. Kram
SvaraRaderaEn tröstande kram är vad jag kan bidra med. Hoppas den gör lite nytta.
SvaraRaderaTänk på loppet som ett träningspass i morgon och ställ inte så stora krav på dig själv!