Träningen är mitt andrum

Jag tänker inte älta mina bekymmer så mycket på bloggen utan fokusera på det som är positivt i mitt liv . Men för att kunna göra det ska jag förklara lite bättre hur jag mår .

Min värk gör sig ständigt påmind men det är bättre och sämre beroende på dagsform och vad jag gör .  Att ständigt ha domningar i ansiktet och ett tryck i huvudet gör att jag inte riktigt kan tänka klart och att är psykiskt jobbigt . MEN i det läget är det bättre och jag KAN göra vissa saker .

Ibland triggas en annan smärta igång som är helt fruktansvärd och då kan jag INTE göra så mycket mer än att stå ut . Det hjälper inte med smärtstillande men jag har viss hjälp av min tens apparat . Jag vet i dagsläget inte vad som triggar igång smärtan . Men mycket stress och fysiskt tungt jobb verkar inte ha en bra påverkan .

Däremot är jag i i den fysikt bästa form i mitt liv och min kropp orkar mer än jag någonsin klarat av . Att träna får mig att fokusera på någonting annat och då mår jag bra . Jag behöver dessa stunder för att orka stå ut med vardagen . Det är mitt andrum i vardagen . Så trotts att jag inte klarar av att tex åka bil en dag så klarar jag kanske av att springa 1 mil .

Det syns inte utanpå att jag har ont och det är riktigt svårt för alla runt omkring att förstå ( jag förstår inte riktig själv ). Vad som händer och varför jag kan göra det men inte det . Jag ber er inte att tycka synd om eller att ni ska förstå er på . Men jag ber er att låta mig få mitt andrum i vardagen utan att döma mig . För ja folks ord är hårda ibland och folk dömer väldigt fort . Jag vet för jag har säkert själv också gjort det .

Så JA jag tänker att fortsätta att springa och träna så länge min kropp säger att det är ok och läkarna också säger att det är ok . Jag tänker fortsätta att göra dom saker som får mig att må bra . För mitt mående är så mycket mer värt än andras åsikter .

Kram