Vi firade in valborg på traditionsenligt firande med körsång, tal , eld och fyrverkerier på Kolmårdens vackraste plats Marmorbruket. Det va faktiskt här för 5 år sedan som vi firade våran första och konstaterade att vi nog va mer än vänner. Mathilda gillade sången och elden men bäst tyckte hon fyrverkerierna var. Hon tittade fascinerat på alla färger på himlen med stora ögon.
Äntligen är maj månad här och vi har en underbar månad framför oss. För visst är det härligt med vår och allt som växer så det knakar ute. Samtidigt är det lite ångestladdat då Göteborgsvarvet närmar sig med stormsteg och jag känner mig inte redo alls. Fast jag tror kanske inte att man blir redo för något man inte riktigt vet hur det är.
Veckan har ju även passerat med alla jobbiga möten och jag kan summera lite fort hur det gick. För om jag är så mycket klokare vet jag inte. Rehabplanen blev väl mer ett konstaterande att dom inte kunde göra så mycket för mig mer än att placera om mig till en mindre fysisk jobbig avdelning (vi är inte riktigt ense där men det handlar om 4 veckor så jag bråkar inte om det). Så 3 veckor i sommar ska jag jobba på demensavdelningen vilket kan vara intressant men samtidigt känslosamt då min pappa bodde där.
Och mitt möte med neurologen blev mer saklig då han inte som han sa kan göra någon rehabiliterande plan för mig utan han är sakkunnig. Man kan väl konstatera att det här med nerver är en komplicerad sak. Röntgen visade inga avvikelser vilket är skönt för rädslan att det ska vara något allvarligt fel finns ju där. Samtidigt så blir det svårare att konkret kunna göra något åt saken. Jag har enligt honom fått (enkelt förklarat)en överkänslighet i nerverna så när jag får ont så får jag värre ont än normalt och fortare ont. Detta ska jag försöka medicinera mot så att nerverna slutar vara så känsliga. Men det behövs även en rehabplan och det ska min allmänläkare bistå med.
Så det är "bara" att återigen ta kontakt med vårdcentralen för en planering av medicin och rehab. Och även en plan inför sommaren då det kanske inte är lämpligt att återgå 100 % i jobbet. Detta skulle jag kanske få svar på nästa vecka.Ja och så är cirkeln sluten, jobb - neurolog - vc - jobb etc det gäller att orka kämpa på. Detta är grymt tröttsamt och tar massor av min energi och humöret påverkas inte på ett positivt sätt.
Men just i dag ska jag njuta av första dagen i maj med min familj och lägger dessa bekymmer åt sidan.
Grattis till era fem år. Skönt att ha fått lite svar, men jobbigt med alla möten, planeringar etc. Man måste verkligen vara frisk för att vara sjuk, stackars dem som inte orkar kämpa för sig själva eller har någon som kan kämpa för dem. Förstår att det tar mycket energi för dig med allt. Hoppas du får ordning på det snart. KRAMAR
SvaraRadera