Dra åt !

Ja inte är det er jag vill be dra åt utan alla känslor som väller upp och stör mitt liv

90 procent av tiden så har jag full kontroll på läget, på mitt liv, på smärtan och på alla känslorna. Men så kommer dagarna då det räcker att säga flaska för att jag ska knuffas tillbaka på ruta 1 igen. Att ständigt vara påmind om att mitt liv inte alls ser ut som jag vill då jag fått anpassa det efter min "sjukdom" är så sjukt jobbigt mentalt.

Jag vill så mycket och ändå så lite och samtidigt gör jag massor. Men det finns små saker som gör stor skillnad. Bara att kunna dricka ett glas vin med sambon en fredag har för mig blivit en sorg, för det påminner mig om att jag inte bör dricka 1 1/2 glas. Små saker, stora skillnader. Jag springer,cyklar och far men blir aldrig snabbare, jag går upp i vikt och jag tvingas avstå vissa rörelser. Små saker, stor skillnad. Ja ni fattar och jag fattar också att dom små skillnaderna inte gör en höna så att säga. Jag har ju så mycket fint att glädjas åt men 10 % av mig sörjer ändå. 

Fysiskt mår jag bättre och det är oftast under kontroll även om jag dagligen har domningar och andra olika symtom i nacken och ansiktet.  Men jag har lärt mig lite mer att leva med den. Vissa dagar är dock sämre och jag tvingas att utstå den smärtan som kommer. Samtidigt är det en ständig kamp för att få hjälp av läkare, sjukgymnaster etc, en jävla resa helt enkelt. 

Har haft några dagar då jag känt mig sådär, det liksom gör ont i hjärtat och själen. Men jag är på väg tillbaka och i morgon är det ännu en ny dag. Och jag försöker att tänka att det är dom dåliga dagarna som gör dom bättre ännu bättre. 

Kram