Känslosamt

 

Lite hastigt och lustigt anmälde vi oss till ett nytt lopp i Norrköping som vi fått tips om. Visste att anmälningsavgiften gick till cancerfonden men visste inte så mycket mer. Det blev därför lite känslosamt när dom arrangörerna berättade att loppet gick för att hedra deras kollega som gått bort i cancer i unga år. Det va även hennes son på ca 5-6 år som startade loppet och det går inte att gå ( eller springa ) ifrån en sådan start oberörd. Denna hemska sjukdom som på ett orättvist sätt låter människor i sina bästa år få lämna familj och vänner. Men med känslan av att jag är här och nu sprang jag varje steg för att hedra livet.

 

Det va ett trevligt och väl arrangerat lopp för övrigt med fina priser, frukt och dryck till löparna och fiskdamm till barnen. Det va även tidtagning med racetimer vilket är kul för att få rätt tid. För vilken inställning man än har innan loppen så känner man tävlingslusten när man står där. Jag sprang bra dom 3 första km men sedan sa det tvärstopp och benen blev jättetunga dom 2 sista km. Men jag sprang på och körde mina ramsor i huvudet "alltid lite till " och "benen orkar mer än huvudet" och så körde jag på. Passerade mål på tiden 28:22 vilket jag får vara nöjd över men jag börjar bli less på att aldrig bli snabbare. Vill ju slå mitt personbästa snart !

Men dom där extra kilona jag lagt på mig känns verkligen av och jag är säker på att jag skulle få upp farten lite om jag tappade dom igen. Så jag får helt enkelt tänka mig för 2 gånger till innan jag stoppar en massa i munnen. Tråkigt men egentligen inte så svårt då jag vet vad jag bör äta. Tråkigt att behöva tänka men skönt att äta rätt.

Hur som helst kommer jag köra Sofialoppet igen om det blir av och jag hoppas deras insamling går jättebra.