För några veckor sedan deltog jag i en Istagram tävling som Elmina Saksi och Greenmachine höll i och vinsten va 2 startplatser till Tjejmilen 21 km. Jag är ju absolut ingen löpare men deltog för skoj skull och tänkte att jag har ändå aldrig någon tur, men det hade jag visst och gick och vann. Och jag tänker att har man nu haft den turen så kan man inte bara strunta i platsen utan då får man bita ihop och köra. Så igår va det då dax för detta premiärlopp och jag kände mig inte alls laddad vilket inte är så konstigt då jag knappt springer längre och har under senaste veckorna inte kommit ut alls som jag tänkt.
Jag hade tänkt starta i andra led av 3 men gick visst fel och hamnade i andra led vilket kändes ganska ok ändå för jag hade 2:30 flaggan framför mig vilket kändes ok. Loppet gick runt Djurgården och va upplagt så att man första sprang 3 km och kom tillbaka vid start området och sedan 9 km runt Djurgården för att åter vara vid start och springa samma sträcka en gång till. Detta upplägg kände jag innan va riktigt psykiskt jobbigt och det visade sig att den känslan höll i sig. Jag springer hellre en sträcka så jag slipper veta vad som väntar. Och man kan tro att Djurgården är ganska flak men det va ganska mycket små backar att ta sig uppför vilket sög i benen.
Så hur gick det då ? Jo första 5 km sprang jag och klarade tiden 34:27 vilket jag trotts allt är nöjd med. Men sedan fick jag kramp i vader och rumpan så då började jag sakta in och körde till och från långa intervaller där jag gick 2 minuter och sprang 4 minuter och de funkade ändå ganska bra. Passerade målet och milen på 1:12 vilket jag också är nöjd med för att knappt inte sprungit. Jag fortsatte dom sista 11 km med att varva gå och springa och det va så slitsamt och jag hade så ont hela tiden. Loppet va ganska tyst och knappt ingen underhållning eller någon som peppade. Förutom Skylt mannen som va där och gjorde ett hästjobb som vanligt men bra pepp till alla. Mot slutet när alla unt mig också va trötta blev det mer pepp och prat med varandra vilket va trevligt. Jag fick verkligen slita hela loppet för att komma runt.
Jag passerade mål på 2:42 och borde vara nöjd då jag innan hade målet att klara 3 timmars gränsen och bara komma i mål. Och visst är jag å ena sidan nöjd men å andra sidan gör det mig ledsen. Jag känner mig ledsen att jag inte orkar mer, att min kropp säger ifrån men framförallt att jag är för tung för att klara av det jag vill. Jag är inte alls vän med min kropp och det gör mig riktigt ledsen. Jag vill så gärna tappa kg så att jag ska orka men det är så svårt. Jag har kämpat mig ner 6 kg i år och det får jag glädjas åt men det är hela tiden en kamp mot kilona. Mina mediciner hjälper mig inte på traven då dom gör att fett binder sig lättare enkelt förklarat. Klart att jag kan gå ner med rätt kost och kunskap men ännu är jag inte riktigt där. Jag kan inte bara skylla på medicinerna utan jag är en del av det. Tråkigt bara att man inte bara kan få glädjas åt en sak som denna utan att tråkiga känslor ska dyka upp.
Men jag laddar om tar nya tag, i dag med en väldigt mör kropp.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar