När kroppen inte vill vad huvudet vill

Så just när jag hade kommit igång med min träning lite smått så blir jag åter igen sjuk. Och utöver förkylning och feber har jag värk i kroppen och då framförallt mina händer. Som gjort att jag haft svårt att röra mig ordentligt. Det påverkar även sömnen att ha ont så min redan så dåliga sömn har blivit ännu sämre. Jag ni förstår säkert att jag hamnat i en ond spiral. 

Mycket jobbiga situationer som lett till psykisk påfrestning och utbrändhet. Vilket i sin tur leder till dålig sömn och mindre aktivitet. Vilket vad jag nu fått veta har lett till dåliga värden i kroppen som i sin tur leder till smärta och dålig sömn. och så är cirkeln sluten och kroppen vill liksom inte repa sig i den takt som jag vill. 

Så även om min livssituation börjat att kännas lite enklare då flytt och försäljning av hus snart är klart. Så ligger kroppen lite på efterkälken och jag har inte direkt hittat rätt hjälp av sjukvården tills förhoppningsvis nu då jag häromdagen träffade en väldigt engagerad och duktig läkare. Hon förklarade att om man under en tid haft det jobbigt försämras vissa värden i kroppen vilket leder till dålig sömn och smärtor. 

Så med det i bakfickan börjar jag på ruta 1 och ska nu försöka få kroppen att också må bra. Med nya mediciner som ska hjälpa mig på rätt spår och hjälp av arbetsterapeut ska jag få hjälp med min smärta. Då kommer förhoppningsvis även sömnen att bli bättre. jag blir piggare och kan börja träna lite mer effektivt vilket jag är övertygad även kommer göra mig till en gladare och piggare person. För ärligt har jag varit väldigt osocial på sista tiden och det är ju inte riktigt jag. 

Jag tror på detta och jag ser fram emot att se om det faktiskt gör mig gott. Det jag även märkte i helgen när jag va på kryssning till Tallinn och mobiltelefonen slutade fungera en stund på natten är att jag måste bli bättre på att lägga bort min telefon. Jag behöver faktiskt inte svara direkt till alla och jag behöver inte hålla mig uppdaterad vad som händer mitt i natten. Nej inte bara tonåringar har detta problem, det har smugit sig in i mitt liv med. Jag är ganska övertygad om att jag inte är ensam om detta problem.

Så jag blickar återigen framåt och den här gången ska jag jobba för att min kropp ska hänga med och också må bra.