Distansrekord

I dag fick jag sällskap och draghjälp av min fina sambo

 under dagens löparpass och det va riktigt roligt.

Tjohooo jag är så jävla bra 

Jo i dag har jag faktiskt anledning att tom själv tycka att jag är riktigt duktig då jag klämde till med ett distansrekord såhär 2 veckor innan Göteborgsvarvet. Och det känns riktigt gött att veta att jag faktiskt klarar av dom där lite längre distanserna.

Vi fick hjälp av min mamma som såg efter Mathilda och sedan bar det av först längst med Bråviken bort till Kopparbo vilket var terräng och ganska jobbigt uppför. Sedan blev det skogsvägar hela vägen som va kvar och det va skonsamt att springa på. Jag höll på att ge upp efter den första distansen av terräng då jag kände mig trött och stressad över att Fredrik fick springa i min takt. Men sedan när vi kom in på skogsvägarna så kände jag att jag fick flyt på löpningen igen och att vi båda kom in i en bra lunk.

När vi passerat 10 km sa jag till Fredrik att mitt mål är att komma förbi 16 km och när jag gör det kan han klappa mig på axeln. För där och då bestämde jag mig för att inte kolla klockan mera utan springa på så mycket jag orkade men med målet att passera 16 km. Så vi sprang på och när vi snart va tillbaka hemma hos mamma avslöjade Fredrik att vi passerat 16. Det gick inte fort men det gick framåt.

Väl i mål stannade jag klockan och kikade och kunde inte annat än att bli glad när den visade 19:18 km. Samtidigt kändes det lite lite surt att jag inte sprungit lite till och passerat 20 men det får jag å andra sidan snart chans till att göra.

Nu är jag öm i benen och rumpan och tänker unna mig en riktigt slapparkväll i soffan och känna mig grymt stolt över mig själv.Tänk vad mycket mer man klarar än vad man själv tror.