Öka

 

I dag va det inte alls svårt att ta sig ut då solen skiner och snön som fanns för en vecka sedan är så gott som borta. Det börjar bli ljusare och man kan ana att våren väntar bakom kröken. Helgerna är ju perfekta för att träna på löpningen så man både får motion, frisk luft och sol. Och jag har ju lovat mig själv att gå sakta framåt och har hittills kört 1 min löpning 4 minuter pw vilket har funkat bra. I dag va det dax för ökning och jag ställde in klockan på 4 minuter pw och 2 minuter löpning. Trodde att det skulle var mycket jobbigare men det visade sig funka riktigt bra. En mil fick jag ihop och kände mig nöjd efteråt. Fötterna gjorde inte ont och jag tycker att dom 2 minuter jag springer gör jag det i snabbare tempo och med rakare rygg. Jag försöker att hålla blicken framåt vilket gör hållningen lite bättre. har ju en tendens till att verkligen luffsa fram med krokig rygg och trötta ben.

 Jag följer ganska mycket träningsfolk på olika sociala medier och har börjat att reflektera mer och mer över hur jag själv jämnför mig med andra. Något jag egentligen inte vill men troligen gör ganska oavsiktligt. Dom flesta jag följer har ju helt andra förutsättningar än mig. Dom har t.ex. aldrig varit överviktiga. Dom är kanske mycket yngre och har inte fött barn. Dom jobbar med träning vilket gör att dom hinner med träningen självklart. S varför jämnför jag mig med dom , det är ju jättedumt. Jag inspireras gärna men man kan ju aldrig lyckas på samma sätt.Det måste jag sluta med bums !!

Vi kan ta ex med min man som har HELT andra förutsättningar än jag . Först och främst är han man, han är väldigt smal och lång, han tränar nästan bara löpning, han har tränat hela sitt liv, aldrig fött barn, aldrig rökt eller snusat. Det skulle ju vara superdumt att jämföra mig med honom men ändå kan jag säga tex - men du orkar ju springa så långt. Då svarar oftast min kloka man att du orkar samma sträcka som mig fast på dubbelt så lång tid dvs du tränar längre, och du orkar med andra förutsättningar, du orkar 1 mil med en annan kropp. Han är så jäkla klok min man.

Jag inspireras och imponeras av många träningsmänniskor men dom med lite andra förutsättningar inspireras jag mest av. Dom som börjat från 0 , dom som trotsar någon sjukdom, dom som kanske aldrig vågat träna, dom äldre kvinnorna på min gympa som orkar hur mycket som helst, och ni som kanske kämpar med övervikt. Kanske tom mig själv ibland. Jag följer en tjejs blogg Camilla och henne imponeras jag av , gå gärna in och besök henne.