Uppladdning mentalt

Det finns väll knappast bättre mental uppladdning än god mat och dryck. Och jag började min helg med att gå på dessertprovning som vi fick i julklapp. Det va olika choklader och ost som man skulle äta ihop. Det salta mot det söta va riktigt gott även om jag inte riktigt är så förtjust i mögelost. Men det va trevligt att göra något annat än det gamla vanliga fredagsmyset. Jag har haft en jobbig vecka bakom mig av olika anledningar och känner mig ganska mentalt urlakad. Tankar och frågor som snurrar i huvudet och oro inför framtiden. Dels har jag bara ett vikariat som går ut sista mars. Då jag jobbar statligt måste man söka tjänsterna som nu blir fasta men det är den som har mest erfarenhet som kommer få tjänsten så det är ett orosmoment. Jag känner nu att ett ett fast jobb är viktigt för att jag ska känna mig lite mer trygg. Trygghet ekonomiskt är en viktig del i livet för många och just nu känner jag att det är extra viktigt. 

Men försöker att på ett sansat sätt ta mig an dom problem och känslor som uppstår. Det som hjälpt mig mycket är dom personen som visat extra mycket omtanke. Att bara skicka frågan - hur mår du är så mycket värt. En av mina bästa vänner har ställt upp massor trotts att hon själv har jobbigt i sitt liv. Så oegoistiskt och vänlig gest som jag lägger långt in i mitt hjärta. Men sedan är det förvånade nog personer som egentligen inte skulle behöva bry sig då jag inte står dom nära men som ändå har visat att dom finns där. Ni är så guld värda och jag hoppas ni läser och vet vem ni är för ni ska sträcka på er och utse er själva till veckans medmänniska.

Är ju lite knas att på sociala medier skriva ditt men inte datt men i detta kommer jag inte skriva mer. Och det behövs inte för det är mina känslor som är viktigt och ännu viktigare är hur jag går vidare. Och jag har på senare år försökt att vara saklig. Ta problemen och vända och vrida på dom, analysera och sedan jobba efter det. Detta är en ganska stor förändring och det är något jag jobbat med då jag alltid varit impulsiv och bara agerat. Något jag å andra sidan har nytta av vad gäller andra saker. När det gäller att våga ex byta jobb, våga kasta mig in i något som skrämmer mig. Och nu är det nära då jag ska kasta mig in i ett moment där jag inte känner mig trygg. Att ensam stå på startlinjen och ha 4,5 mil skidor framför sig det är mentalt jobbigt. Man hinner tänka mycket och jag har tänkt mycket senaste veckorna på detta. Det jag lätt ramlar in på är att jag inte ska klara det, att jag kommer prestera dåligt , inte känna mig nöjd osv. Och det är inte konstigt då skidor inte är min grej samt att allt inom träning blivit väldigt uppskruvat. Man ska orka mer , åka fortare , köra längre osv osv och det även i mitt huvud. Jag måste om och om påminna mig om att det jag gör är en stark prestation. Jag måste utgå från mina förutsättningar och då är detta bra. Vi måste alla påminna oss då och då att vi är bra på det vi gör utan att jämföra oss med andra.

Så jag har ägnat helgen till att mentalt ladda med god mat, varma känslor och uppladdning att jag är bra som jag är.