Samma visa varje år .
Solen börjar värma,det blir ljusare, folk blir gladare och jag blir sjukt rastlös och mår sämre. Det kryper i kroppen av rastlöshet och jag vill förändra ,resa,upptäcka,träna osv . Jag vaknar om nätterna full av idéer och vaknar sedan tidigt på morgonen och kan inte sova. Kul tänker ni men det tänker inte jag för det är stora förändringar i mitt huvud och en slags oro / rastlöshet som inte är behaglig. Samtidigt får jag som andra mer energi och då blir jag ännu mer röstas. Det brukar resultera i att jag blir depp i stället och känner mig låst. 2018 har verkligen inte börjat jättebra för oss och vi har haft flertalet motgångar redan. Jag borde därför vilka ha lugn men huvud och sinne hänger inte ihop. Jag känner mig ensam, orolig och på något konstigt sätt missnöjd. Vill så mycket men kommer ingen vart.
I går resulterade det dock i en väldigt aktiv dag men med mycket tankar. Jag startade dagen med att vakna vi 07:00 och kunde absolut inte sova. Laddade inför dagen då jag skulle prova spinning för första gången och delta på Ride of hope. Det va jättekul, jättesvettigt och gav vad sig bör tankar på livet. För att kunna delta är syftet med detta arrangemang förutom pengarna man samlar in. Att faktiskt reflektera över livet och att vi har möjlighet att leva. Jag kände mig nöjd över att ha dragit mitt strå till stacken så att säga.
Solen börjar värma,det blir ljusare, folk blir gladare och jag blir sjukt rastlös och mår sämre. Det kryper i kroppen av rastlöshet och jag vill förändra ,resa,upptäcka,träna osv . Jag vaknar om nätterna full av idéer och vaknar sedan tidigt på morgonen och kan inte sova. Kul tänker ni men det tänker inte jag för det är stora förändringar i mitt huvud och en slags oro / rastlöshet som inte är behaglig. Samtidigt får jag som andra mer energi och då blir jag ännu mer röstas. Det brukar resultera i att jag blir depp i stället och känner mig låst. 2018 har verkligen inte börjat jättebra för oss och vi har haft flertalet motgångar redan. Jag borde därför vilka ha lugn men huvud och sinne hänger inte ihop. Jag känner mig ensam, orolig och på något konstigt sätt missnöjd. Vill så mycket men kommer ingen vart.
I går resulterade det dock i en väldigt aktiv dag men med mycket tankar. Jag startade dagen med att vakna vi 07:00 och kunde absolut inte sova. Laddade inför dagen då jag skulle prova spinning för första gången och delta på Ride of hope. Det va jättekul, jättesvettigt och gav vad sig bör tankar på livet. För att kunna delta är syftet med detta arrangemang förutom pengarna man samlar in. Att faktiskt reflektera över livet och att vi har möjlighet att leva. Jag kände mig nöjd över att ha dragit mitt strå till stacken så att säga.
Dagen fortsatt med lite lunch hemma för att byta cykeln mot skidor och 12 km längdskidor i underbar sol. Det va ganska svår åkt då spåren blivit djupa på vissa ställen och det gör att man kör fast och det blir tvärstopp. men annars va det skönt att tillbringa tid ute och få lite frisk luft. Men även där hann jag tänka mycket.
Det känns
som jag bara stampar på en och samma plätt medans jorden
snurrar fortare och fortare och inget är riktigt bra. Jag lyckas inte med något utan
det blir lite halvgjort. Vilket gör att jag hela tiden måste söka nytt, söka nya upplevelser osv.
Någon som känner igen sig ?
Hur tar man sig ur och bara njuter av dagen ?
Hur tar man sig ur och bara njuter av dagen ?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar